Bland slädhundarna vid polcirkeln

Drygt 20 minuter sydost om Kalix, vid den nordligaste delen av Östersjön, hittar vi Marion Onofre och Remy Fechoz och deras tjugoen levnadsglada hundar som sommartid spenderar sin tid i de franska alperna och vintrarna i Norrbotten.

Det franska parets vägar korsades i Finland. Remy växte upp i bergen i Frankrike och har jobbat med hundar i tolv år. Marion hittade sin väg till hundsporten via Kanada och senare Finland. De senaste sex vintrarna har de varit Kalix trogna. Här finns det som hundarna älskar: kyla och gott om utrymme för spring. 

Hur får man 21 hundar att samarbeta?

Glädjen går inte att ta miste på när vi närmar oss hundarna tillsammans med Remy och Marion. De tjugoen hundarna bor tillsammans utomhus med tillgång till tak över huvudet där de kan kura ihop sig i halmen vid behov. Dessa hundar är väldigt vädertåliga, något som är svårt att greppa när man själv står och huttrar i kylan som nyper en i kinderna.

– Vi har sex Alaskan Huskies från Luleå. De är gamla tävlingshundar, byggda för fart. Vi har även Grönlandshundarna vi tog med från Frankrike, och Canadian Inuit Dog. Blandningen av hundar är avgörande; Alaskanhundarna drar upp tempot medan de andra orkar hålla i när snön blir djup och tung, förklarar Remy. 

Marions och Remys utvalda hundraser är byggda för arktisk kyla och kända för sin uthållighet i extrem kyla, muskulösa byggnad och ett stort behov av motion. Det gör dem mindre lämpade som enbart sällskapshundar men trots detta verkar dessa hundar extremt keliga och glada i människor. Många nosar som puffar på en och att stå med ett tiotal gosiga huskyn toppar definitivt upp oxytocinreserverna för dagen.

Åldersspannet på hundarna är stort. Från "tonåringarna" Ugo och Ural på två och ett halvt år, till de tioåriga ledarbröderna som styr dagens tur. 

Att få hundarna att fungera som ett lag handlar om mentalitet. Att träna en ledarhund beskriver Remy som den största utmaningen. 

– Ledaren måste förstå riktningarna och de tränas för att välja inner- eller ytterkurva. Om det står ett träd i vägen måste de veta hur de ska ta med sig hela teamet runt utan att släden slår i, säger Remy och fortsätter:

– Det svåraste för en ledare är om spåret försvinner helt. När det snöar finns det ingen stig. Då måste hunden ha lärt sig mina signaler för att förstå vart jag vill. För resten av hundarna i slädmaskineriet är det mer instinktivt, de kopierar bara hunden framför, säger Remy.

Eftersom paret själva fött upp sex av hundarna i teamet, har de kunnat använda föräldrarna som lärare.

 – Då behöver de egentligen bara lära sig att bära sele och stå i linan. Resten sköter sig självt, berättar Remy.

Respekt före prestation

Två gånger om dagen delas de tjugoen hundarna upp och får sin dagliga motion. Trots att det är en turistverksamhet prioriteras hundarnas dagsform högst. Marion betonar att deras viktigaste jobb är att förutse spänningar i flocken, särskilt under löpperioder. 

– Vi har olika hägn och kan separera dem om vi märker att det blir stressigt. Generellt sett spenderar de så mycket tid med varandra att respekten för varandra kommer automatiskt. Vissa är mer dominanta och gillar inte varandra. Men de ska aldrig behöva slåss, och det är vårt ansvar att ge dem de bästa förutsättningarna för det, säger Marion.

 – Hundarna kräver heller inte jättemycket vård, ibland kan snön bli som vassa blad, då använder vi sockor på hundarna. Annars räcker det oftast med ett särskilt typ av fett som vi smörjer tassarna med när det är isigt, berättar Remy.

Det är fascinerande att se reaktionen på hundarna när Marion och Remy börjar plocka fram utrustningen och förbereda åtta av de tjugoen hundarna för slädturen. De utvalda för turen släpps ut och springer runt i ren glädje och ylar, skäller och hoppar. Det är lycka på hundspråk.

Kosthållning

Livet som draghund strax nedanför polcirkeln är fysiskt krävande. För en arbetande hund som drar tunga lass eller springer långt, behövs fett och protein snarare än kolhydrater. 

Varje morgon startar därför med en stärkande 'soppa' för vätskebalansens skull och senare på dagen väntar köttberget.

Varje hund äter ungefär ett kilo rått kött om dagen. Det är en högkvalitativ blandning av kyckling, biff, fläsk och lax, som köps in i rejäla 20-kilos block direkt från Sverige. Och det är precis vad en arbetande hund behöver för att må bra och orka leverera i den arktiska kylan.

Sommarlov i Frankrike

Säsongen för hundspann uppe i Kalix börjar ofta med vagnar på hjul i december innan snön lagt sig djupt nog. Den sträcker sig sedan fram till vårsolen i april och efter det väntar en resa tillbaka för sommarlov i Frankrike. Här bor hundarna tillsammans på en stor gård där de kan springa fritt. 

– Det finns massor av träd och till och med en pool. Framåt sensommaren när det blir lite svalare igen börjar vi träna dem med fyrhjulingar (ATV), vagnar eller cyklar i de franska bergen, berättar Marion.

Trots att de är arbetande hundar poängterar Marion att de aldrig tummar på hälsan. De använder sig av specialiserade veterinärer och osteopater och idag fick till exempel tiken Ducati stanna hemma. 

– Hon har en lättare vrickning, då får hon inte springa. De ska aldrig tvingas, de ska vilja springa för att det är kul, säger Marion.

🐾 Vill du besöka Marion och Remys hundspann i Kalix?

Företag: Nordic Lapland Husky Tours

Var: Verksamheten är baserad ca 20 minuter sydost om Kalix under vintersäsongen december–april.

Aktiviteter: Hundspannsturer genom det norrbottniska vinterlandskapet.

• Möjlighet att träffa och gosa med hundarna (Alaskan Huskies, Grönlandshundar och Canadian Inuit Dogs).
• Boende både sommar och vintertid kan bokas via hemsidan: Nordic Lapland Husky Tours

Resa hit: Bil ca 20 minuter från centrala Kalix.

• Flyg/Tåg: Närmaste större flygplats är Luleå (Kallax), ca en timmes bilresa bort. Buss stannar i Kalix centrum. Bil är nödvändigt för att ta sig ut till Frevisören.

Du hittar även mer information på Instagram @nordiclaplandhuskytours