Att studera på distans var något de flesta bara kunde drömma om för några år sedan. Idag är det en verklighet för över hundra tusen studenter - och trenden fortsätter att växa.
Digitaliseringen har gjort distansstudier allt vanligare. För många innebär det en möjlighet att kombinera studier med familj, arbete eller att helt enkelt få bo kvar på den plats man trivs på.
Men gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L) har uttryckt en viss skepsis till att distansutbildning ska bli normen.
– Det är lägre genomströmning och större avhopp för dem som läser på distans, säger Edholm till SR och understryker att distansstudier inte bör ersätta campusbaserad utbildning för unga som inte redan har arbete eller familj.
Någon som inte håller med är Felicia Elmgren, 29 år gammal och distansstudent på Karlstads universitet.
– Jag vet inte om jag klassas som ung men jag har ingen familj och jag har inte studerat tidigare. Men jag är tillräckligt gammal för att veta att jag inte vill flytta till någon av de städer som erbjöd folkhälsovetenskapsutbildningen, säger hon.
– För mig var det enda alternativet för att genomföra en hel utbildning, fortsätter Felicia.
Enligt henne har det större antalet avhopp från distansstudier nog att göra med att vissa kurser inte ger bra uppstarter.
– Innan jag studerade det jag gör nu har jag pluggat några enskilda kurser. Vissa var så dåligt uppbyggda att man tappade motivationen.
Distansstudier väcker frågor om kvalitet, tillgänglighet och likvärdighet. Medan politiker varnar för ökade avhopp, vittnar studenter om att flexibiliteten är avgörande.
När distansutbildning blir en allt större del av universitetsvärlden återstår det att se hur lärosätena anpassar sig – och om kvaliteten hinner ikapp efterfrågan.
