Lofoten: Topptur i vårsol
Vi går på topptur på Torskmannen, ca 700 meter över havet, på Austvågøya, Lofoten, en solig påskdag. Det är blött, brant och alldeles, alldeles underbart.
Vi går på topptur på Torskmannen, ca 700 meter över havet, på Austvågøya, Lofoten, en solig påskdag. Det är blött, brant och alldeles, alldeles underbart.
Lofoten i mars och april – jag hade byggt upp en förväntan om otaliga toppturer i fluffig pudersnö och soliga vårvinterturer med långa fikapauser. Istället hade vi väntat i tre veckor genom ihållande regn och stormar som stängt både vägar och broar. Efter två somrar på Lofoten visste jag också att marken ofta är för blöt och lerig för bra vandring till fots på våren och försommaren. Jag tappade mer hopp om topptur på snowboard för varje dag som snötäcket minskade. Att bestiga de höga, spetsiga topparna i snö skulle få vänta.

Tills en dag när solen återvände. Min vän som alltid är ivrigare än jag hade spanat på ett berg där snön trots allt borde ligga kvar. Hon har bott länge i den här delen av Nordnorge och vet vilka fjäll man ska ha koll på. Vi kollade självklart noga väder- och lavinprognoserna och bedömde att läget borde vara säkert. Men som alltid var vi förberedda på att stanna och vända om ifall omständigheterna skulle ändras. En bit utanför Svolvaer på Austvågøya ställer vi bilen på en stor grusparkering och gör oss redo för tur. Två med skidor, två med snowboards.
Vi spänner fast snowboards, skidor, boots och pjäxor på ryggsäckarna. Vandrar fram längs en stig som känns blöt som myrmark från allt smältvatten. Kliver över bäckar, kryssar mellan fjällbjörkar, duckar för grenar. Runt 200 höjdmeter senare stannar vi för att byta utrustning. Blöta skor och strumpor hängs upp på en buske. På med pjäxor och boots, skidor och snowboards klädda med stighudar.

Vi fortsätter uppåt, men nu på snö. Till en början är det lite isigt, opålitligt underlag. Svårt att få fäste. Jag halkar och glider bakåt flera gånger. Men efter ytterligare några höjdmeter blir det betydligt bättre. Mjuk snö, molnen skingras, glada miner. Efter första branta biten kommer vi till en bowl där påskfirare njuter av vårsolen omgärdade av de snöklädda bergen. Vi fortsätter uppåt. Sicksackar tills vi når kammen som vi bestämt oss för att åka ifrån. Behöver jag tillägga att utsikten är nästan overklig, över Austnesfjorden omringad av vita bergstoppar?


Skidspår och solgropar vittnar om att det inte bara var vi som gått på tur under påskledigheten. Foto: Elin Härnqvist
Vi byter utrustning igen. Av med stighudar, sätta ihop brädor, fälla ihop stavar, på med hjälmar. Kikar ut över kanten för att kolla ut vilka linjer vi vill åka ned. Sen bär det av. Brantare än jag trodde att jag vågade, bättre snö än förväntat, pirrig glädje i maggropen. Nere i bowlen lånar vi en soffa som några andra byggt i snön och pustar ut med medtagen matsäck. Mackor och varm choklad i solen – kanske det bästa som finns på en vårdag.
