Reglerad turism - lösningen för Lofoten
Ökande antal besökare på turistmål kan innebära trafikstockningar, nedskräpning och slitage på naturen. Men Lofotens besöksnäring och politiker är inte oroade över utvecklingen.
Ökande antal besökare på turistmål kan innebära trafikstockningar, nedskräpning och slitage på naturen. Men Lofotens besöksnäring och politiker är inte oroade över utvecklingen.
Mellan spetsiga bergstoppar och kritvita stränder slingrar sig en av Norges nationella turistvägar fram och kopplar samman den grupp av öar som kallas Lofoten. De arktiska öarna har länge varit ett attraktivt besöksmål och populariteten har ökat de senaste åren. Svängningarna i antalet besökare märks av under sommaren med en känsla av att nästan alla turister kommer under några få veckor om året. Det lämnar en med funderingar kring hur turismen påverkar infrastrukturen, naturen och lokalbefolkningen.
Line Renate Samuelsen, chef på turistorganisationen Visit Lofoten, anser att mediebilden av situationen har haft ett negativt fokus och behöver bli mer nyanserad.
Ser ni några utmaningar med ökande turism?
– När media pratar om turism så lägger de alla former av besökare i samma begrepp. Det vi kan göra är att ha koll på den reglerade turismen, vi kan se statistik över antalet övernattningar på hotell och bokade aktiviteter och jobba kring det. Den oreglerade turismen, som när privatpersoner hyr ut boenden, kan vi däremot inte ha någon kontroll över hur den utvecklas. Där behöver staten gå in med regleringar för köp och uthyrning av bostäder, säger Line.

Husbilsturismen ökar mest
Här och där syns skyltar vid parkeringsfickor längs vägen med budskapen “no parking”, “no camping” eller “privat”. Tecken som kan tolkas som att lokalbor börjar tröttna på antalet besökare i sina närområden, eller att de åtminstone har felparkerat för sista gången.
– Undersökningar som vi gjort bland bofasta visar att det finns störst irritation gällande husbilsturismen. Därför är det viktigt att husbilsturister nyttjar de campingar som finns, för att det inte ska bli sopor eller bilar parkerade överallt, säger Line.
Line förklarar att husbilsturismen har ökat mest de senaste åren och inkluderar också de som har campervans eller sover i vanliga bilar.
– De allra flesta sköter sig men det finns de som inte vill nyttja campingplatser utan parkerar lite vart som helst. E10 som är en nationell turistväg har toaletter och annan service utplacerad men det är bara tänkt som rastplatser. Även där ser vi att många övernattar tätt ihop och inte följer föreskrifterna om avstånd för brandsäkerheten, säger hon.

Turistskatt en kommande lösning
De senaste åren har det förekommit diskussioner i media och i politiken kring införandet av en turistskatt för att minska de kostnader kopplade till turismen som skattebetalarna hittills fått stå för.
Vidar Thom Benjaminsen, ordförande för det interkommunala politiska rådet Lofotrådet, säger att turistskatten förhoppningsvis träder i kraft innan sommaren 2026. Tanken är att intäkterna ska gå till service som krävs för turismen, till en början parkering vid de stora destinationerna som Henningsvaer och Reinebringen.
– En skatt som betalar för det minskar gnissel som kan finnas bland lokalbor. Husbilsturismen är stor här, de flesta uppför sig fint men det händer att de som fricampar har ställt sig på en privat parkering eller lämnat sopor efter sig. För att det ska fungera krävs att husbilsturister nyttjar campingar som är avsedda för det. På det sättet belastar det inte lokalsamhället, säger Vidar.

En reglerad turism
Line berättar vidare hur de har jobbat med att styra var de vill ha besökare. Några framgångsrika projekt som hon nämner är att de lagt fokus på populära besöksmål som Reinebringen och Djevelsporten. Där har servicen rustats upp med toaletter, utökade parkeringar och byggnation av stentrappor för att minska slitage på vandringslederna.
– Det gäller att se helheten, att inte fokusera på problemen utan att se lösningar istället, säger hon.
Line menar att de kan reglera turismen på vissa sätt men det är svårare i områden med privat mark eller där ett populärt besöksmål stör intressena för lokala bönder med betesdjur.
– Vi vill ju att de bofasta också ska trivas, så det måste finnas en lokal förankring i det vi gör. Utan en bra plats att bo blir det heller ingen bra plats att besöka, säger hon.