Har den moderna världen gjort så att vårt inre har tystnat? Hade det varit för farligt om människor började följa vad det egentligen vill, längtar efter och behöver? Hade det kollapsat kapitalismen, världsekonomin och maktstrukturerna?
Du är programmerad för att överleva ett lejonanfall, men din energi går åt till att överleva en inkorg. Din hjärna struntar egentligen fullständigt i om du är lycklig eller harmonisk – den vill bara att du ska leva till imorgon. Därför väljer den ofta det trygga lidandet framför den osäkra lyckan. Tänk om den största faran är att vi lyckas med ett liv vi egentligen aldrig ville ha, bara för att det var den säkraste vägen bort från rädslan?
Vi försöker ständigt minimera risken i vardagen att hamna i situationer där vi inte behöver känna smärta eller vara obekväma. Evolutionärt sett har det varit betydligt mer kostsamt att missa ett verkligt hot än att reagera på ett falskt alarm.
Hur många av dina beslut tas då av rädsla? Undermedveten rädsla. Som ständigt hänger över din axel redo att ta över situationen om du inte petar omkull den.
Den biologiska grunden är: ‘’Bättre fly än illa fäkta’’ för att det gynnat människosläktet genom årtusenden, men idag har samhället sina klor i oss så djupt att du inte kommer undan med varken böter på bilen eller att fly från deklarationen.
Bakom varje kalkylerat beslut och varje 'fega ur' sitter en uråldrig livvakt: Amygdalan. Hennes jobb är att skanna omgivningen efter sabeltandade tigrar, men i den moderna världen har hon börjat hallucinera. Hon tolkar ett argt mejl från chefen eller en dömande blick på bussen med samma fysiologiska stressrespons som ett rovdjur.
När du planerar din dag, din vecka, ditt liv. Hur många beslut tas av rädsla? Av rädslan för att pengarna ska ta slut, av rädslan för att du ska misslyckas, FOMO:n, av rädslan att du inte räcker till? På ytan känner du: "Jag vill ha det här, det är ju det här som är framgång." Och på djupet känner du: ’’Jag är livrädd för vad som händer om jag inte gör som alla andra, för då dör jag’’ (socialt/ekonomiskt).
Du kan inte tänka dig fram till allting. Du kan planera, vara proaktiv och styra ditt liv i den riktning du vill efter bästa förmåga. Och det är så vi går genom livet, vi förutser, planerar, genomför och resultatet blir oftast mer eller mindre det vi förväntade oss. Vi har tagit i beaktande riskerna, eventuell smärta som kan orsakas och vi har gjort en kalkylerad bedömning.
Vad händer då om du gör något utanför ditt vanliga mönster? Om du planerar och genomför något du inte har exakt facit för?
Och här kan det kännas som att en sabeltandad tiger lurar i buskarna.
Men tänk om vi släppte rädslan. Som vi gjorde när vi var barn. Innan vi blev drillade in i samhällets förväntningar. Kanske inte kasta sig huvudlöst över en hög kant mot ett stup eller sätta tungan mot en kall stolpe, det är nog mer dumhet än rädsla.
Jag hör protesterna. Du kan ju inte gå till jobbet oförberedd inför den där presentationen. Och inte kan du bara säga upp dig utan att ha nåt annat planerat, eller? Hur skiljer man på den intuitiva magkänslan (som varnar för fara) och den neurotiska rädslan (som hindrar tillväxt)? Det finns grader i helvetet, som man brukar säga, och du bestämmer när det börjar bli för varmt eller kallt på din mätare.
För att uppnå nåt du inte uppnått tidigare, måste du ändå göra något du aldrig gjort innan, den jobbiga klyschan som aldrig slutar vara sann. Och det kan verkligen kännas så vansinnigt läskigt.
När jag känner motstånd till något brukar jag fråga mig själv, ‘’Varför?’’
Eftersom jag personligen gärna tar den enkla vägen och ifrågasätter det mesta, behöver jag ibland rannsaka mig själv. Varför känner jag motstånd?
Oftast är det någon av dessa 5 faktorer som underliggande gör att jag känner motstånd till vad det än är jag har framför mig:
En annan sida av myntet är om vi tittar på frågeställningen i början. Hade det varit för farligt om människor började följa vad de egentligen vill, längtar efter och behöver? Vi föds ju med dessa överlevnadsmekanismerna, men samhället lär oss vad vi ska vara rädda för.
Så för att vårt stora människosläkte som idag samsas om denna enda planet kollektivt ska hålla sig på matta, behöver vi tyglas på ett eller annat sätt. Vissa saker tar biologin redan hand om, men dessa frågor kvarstår:
Har den moderna världen gjort så att vårt inre har tystnat? Hade det varit för farligt om människor började följa vad de egentligen vill, längtar efter och behöver? Hade det kollapsat kapitalismen, världsekonomin och maktstrukturerna?
Och hur väljer du att navigera i detta?
