Vill jag ha frihet eller gemenskap?

Min livsstil definieras mycket av mitt behov av frihet. Självständighet, resor, äventyr. Nya upplevelser och lärdomar. Men lika viktigt är behovet av nära relationer, djupa konversationer och en känsla av tillhörighet. Gemenskap. Community. 

Ibland kan det kännas svårt att kombinera en längtan efter frihet med en längtan efter gemenskap, eftersom den ena delen får mig att vilja byta plats medan den andra får mig att vilja stanna kvar. 

Jag lever fullt ut på platsen där jag är för tillfället. Hör nästan bara av mig till de som är i min fysiska närhet och glömmer ofta att ringa dem som är långt bort. Inte för att jag inte bryr mig, utan för att jag bara kan fokusera på det som är här och nu. På nästa plats är jag närvarande med dem som finns där. 

Det gör att många relationer kan kännas fragmentariska. Som att jag lämnar en bit av mig själv på alla platser som jag varierar mellan. Jag brottas ofta med dåligt samvete för att jag missar födelsedagar eller bara att finnas där i vardagen för vänner och familj. Lämnar nästan alltid en plats med vemod och motstridiga känslor bara för att bli uppfylld och tacksam över nuet när jag kommer fram till nästa. 

Jag tror helhjärtat på att något av det allra viktigaste i livet är starka relationer och en känsla av gemenskap. Men det finns fler former av gemenskap än parrelationer, kärnfamiljer och barndomsvänner. Och det finns många sätt att knyta nya kontakter och upprätthålla gamla.

Det finns olika sätt som jag jobbar för att bibehålla relationer och delta i gemenskaper trots att jag byter plats ganska ofta. Det kan såklart variera mellan olika platser, men det jag har märkt är att det oftast finns starka communityn inom många sporter, friluftsaktiviteter och subkulturer. Det gör det lätt att hitta personer att hänga med på en ny plats när man redan delar ett intresse. Det är också förvånansvärt ofta som man visar sig redan ha gemensamma kontakter med andra inom ett community – vilket i sin tur gör det lättare att hitta vänner i andra städer och länder.

Jag har en hatkärlek till sociala medier och allt vad det bidrar till, men något som det är bra till är att få små glimtar av andras liv så att jag vet var de är och vad de gör även när jag är någon helt annanstans. Ibland kan man ha en sån tur att man kan mötas upp på en annan plats än där man först lärde känna varandra, genom att bara ha lite halvkoll på vad folk har för sig.

Det gäller också att hitta vilket sätt att kommunicera som passar olika relationer; med en del är det långa telefonsamtal, med andra korta konversationer på sms eller Instagram. Ytterligare några hörs jag knappt med när vi är ifrån varandra men kan prata i timmar med när vi väl ses. 

Ju mer jag förflyttar mig, desto viktigare blir relationerna till olika platser. Vi behöver både friheten och gemenskapen. Om vi anstränger oss så kan vi få både och.