Europa, Australien, Bali, Kalifornien – det finns surfdestinationer som de allra flesta känner till. Och de är bra av en anledning. Men att paddla ut i ett öppet, kallt hav med ingenting annat än öken i bakgrunden och inte en människa i sikte, det är något annat. Det är Namibia.
Namibia är inte ett land många åker till för att surfa. Det är ett land många åker till för öknen, för djurlivet, för att köra timmar utan att möta en enda bil.
Surfingen var inte ens på kartan när den här resan planerades. Men när man landar i Swakopmund, den lilla, märkligt tyska kuststaden, och inser att Atlanten ligger precis där, kall och full av vågor, är det svårt att låta bli.
Det här är guiden för dig som också planerar en resa till Namibia, och kanske vill hoppa i det vilda havet.
Låt oss börja med det viktiga. Enligt mig är Namibia inte en destination att åka till enbart för att lära sig surfa. Men om du ändå vill utforska landet och vill passa på att testa vågorna ett par dagar? Absolut värt det.
Det första stoppet på hela resan var Swakopmund, en liten stad ungefär sju timmar från huvudstaden Windhoek. Lätt att ta sig till – det finns shuttles direkt från flygplatsen.
Staden har en tydlig tysk prägel som man märker direkt, ett arv från kolonitiden som helt ärligt känns lite surrealistiskt. Det finns trevliga fik, barer och restauranger och inte långt bort ligger Walvis Bay med båtutflykter. Lätt att hålla sig sysselsatt mellan sessionerna.
Det var här jag bodde på ett surfhostel – det enda i hela Namibia 2022.
Och det säger en del om surfkulturen här. Den är nästan obefintlig. Det finns inga butiker där du köper surfbrädor, inga fullpackade stränder av människor som letar bra vågor, inga folksamlingar i lineup:en där du kan läsa av var vågorna är bra.
Det finns inte ens särskilt många som vet om det är säkert att gå ut på ett visst ställe eller inte. Längs kusten ser du mängder av spots som ser lovande ut – men utan lokal kunskap är det svårt att veta vad man faktiskt ger sig in på.
Jag bodde på Salty Jackal. Ägt av en namibier som tillbringat otaliga timmar i det här vattnet och vet exakt när och var varje spot funkar. Att ha den kunskapen i ryggen är otroligt viktigt, både för att hitta rätt men också för säkerheten.
Och ensamheten i havet – den är verklig. En dag var vi sex personer ute samtidigt. En local skrattade och sa att det var ovanligt busy. Sex personer.
Tomma vågor där naturen och djuren alltid fanns närvarande. Öken i bakgrunden och spår av hyenor på stranden. Foto: Sofia Eriksson / Felicia O.E
För dig som är nybörjare
Som jag nämnde tidigare – Namibia har så mycket att erbjuda, varav surfingen är en av dessa saker.
Du kan absolut surfa i Namibia som nybörjare, men då är det av ännu större vikt att ta hjälp av de som kan området. Ta surflektioner eller guidad surf av de som har bäst koll – lokalbor.
För dig som är intermediate eller advanced
Swakopmund har mängder av surfspots, men ännu en gång – det gäller att veta var man ska.
Jag rekommenderar att ta hjälp av någon med lokal kännedom, även om du har koll på läget. Det gäller i första hand om du aldrig varit i Namibia eller liknande platser tidigare.
Det är viktigare än man tror – längs kusten ser du massor av ställen som ser lovande ut, men surfkulturen är nästan obefintlig och få vet om det faktiskt är säkert eller inte.
Ta hjälp och lär dig. Sen kan du bestämma om du vill ge dig ut själv efterhand.
Många gånger åker du ut mot något som känns som ingenting alls – tills du når havet och perfekta vågor rullar in. Video: Sofia Eriksson
Bara en timme bort ligger Skeleton Bay – och om du vet, vet du.
Det funkar bäst vintertid och kräver ganska exakt swell och vindförhållanden. Under mina tre veckor i Swakopmund åkte ett litet gäng dit en tidig morgon och det visade sig vara perfekt.
En vän berättade efteråt att det var det bästa han någonsin surfat. De locals han åkte med tyckte knappt att det var en halvbra dag.
Ribban ligger alltså skyhögt. Boendet jag bodde på, Salty Jackals, ordnar turer dit om det ser ut att fungera.
Det många frågor om just Namibia och dess surf är hajar. Och visst finns det.
Såg jag någon? Nej.
Var det andra på boendet som såg det? Ja.
Det finns inga rapporterade hajattacker i Namibia, så det är inget att bli paranoid av. Men bra att ha i bakhuvudet.
Däremot fick jag se delfiner, massor av sälar (som ibland var lite väl nyfikna) och valar.
Det är svårt att förklara känslan. Du kör på en vanlig väg, svänger ut mot vad som ser ut som absolut ingenting, fortsätter på sand – och plötsligt är du framme. En perfekt våg rullar in. Bara du, människorna du är med och en horisont av öken bakom dig.
De tre gångerna jag stötte på någon annan i vattnet var det en local som mest undrade vem jag var och hur jag hamnat där.
Planerar du en resa till Namibia? Läs också guiden till en safariresa på en budget i Etosha.
