Att ta sig från A till B med djur kräver ofta mer mental styrka och planering än om du bara har dig själv att reda. Och att då ha med en orolig varelse är en större utmaning. Jag reser frekvent med en reaktiv hund och vill dela med mig av min erfarenhet och små tips att ta med sig i stunden.
Min hund är idag 10 år gammal och i ett decennium har jag gjort mitt allra yttersta för att lära känna hennes individuella behov, levt med mycket skamkänslor av att inte kunna tillgodose alla hennes behov, och försökt få vardagen med tillhörande stressfaktorer att gå ihop för oss. Om du har erfarenhet av en reaktiv hund, vet du precis vad jag pratar om. Vissa stunder har jag bara velat kliva av i farten och det kan vara skönt att veta att man inte är ensam i pusslet.
Vi har eliminerat att försöka oss på att flyga, då jag tror att stresspåslaget för hela processen från packning till att vara instängd i en liten väska/bur hade tagit kol på stackaren. Däremot är hon tränad på alla andra tänkbara färdmedel, och det verkar oftast vara folkmassor och mer hektiska miljöer som stressar min hund mest.
Här är lite tips för att ta sig igenom resan när din hund har andra planer än att följa samhällets regler och vara tyst och stilla.
Här tror jag att många icke hundvana tänker: ‘ Men ta inte med henne då om hon är så orolig.’ Problemet här är ju inte att hon är orolig i de stunder hon väljer att vokalisera det högt och ljudligt, utan om bristande impulskontroll och förväntansstress.
Min hund blir extremt högljudd vid minsta dötid. Så här hanterar vi det:
Lättare sagt än gjort. Vikten av att hålla sig själv lugn är förmodligen det mest utmanande i hela situationen. Hundar är ju experter på att läsa av våra stresshormoner. Men om vi spänner kopplet så fort vi ser en annan hund kommer vi skicka signalen: "Nu händer det något farligt!" Vilket självklart resulterar i en ännu rörigare situation.
Tillåt dig själv att vara "den där" passageraren!
Det här är det viktigaste tipset i hela artikeln: Sluta be om ursäkt. När din hund skriker, stressar runt, drar åt alla håll, går din egen stressnivå upp i 200. Hunden känner din puls, blir mer stressad, och skriker högre. Jag fastnar i spärrar, tappar saker, snubblar – allt för att jag har en nervös hund med mig som inte agerar som en ångestfri hund hade gjort.
Acceptera. "Ja, min hund låter nu. Jag gör mitt bästa." Om du lyckas sluta spänna dig och desperat försöka tysta hunden med hyssjande (vilket ofta bara eldar på stressen), kommer hunden snabbare att landa i att "okej, inget farligt händer".
Ibland känns det omöjligt att reda sig i situationen med sin reaktiva, nervösa hund - och det är helt okej. I stunden gör ni båda ert bästa. Alla hundar har olika förutsättningar och det bästa du kan göra är att luska i vad som passar för just din hund.
